”Olämpligt att lagstifta mot religiös vägledning”… Trams! För det är rätta vägen att gå!


Att se över hela de religiösa sektorn är nyttigt och bra och det är hög tid att fasa ut religion som begrepp ur samhället och alla dess olika funktioner. Vi ska inte ha en skola där man kl 10.00 lär ut naturkunskap för att sedan kl 11.00 stå och orda om Gud fader i en timmes religionskunskap.

Vi har ju den svenska statskyrkan och alla dess olika funktioner, alla frikyrkliga organisationer och alla traditioner och kulturella inslag runt i kring, och det räcker bra där. Men det är dags att tona ner själva begreppet religion nu. För ärligt talat så har religion aldrig någonsin lett till något bra utan direkt tvärtom – tyvärr.

När vi hamnar i olika typer av kriser behöver vi vägledning från andra som har gått före och som kan ge stöd som hjälper oss vidare och får oss att växa som människor. I årtusenden har människor vänt sig till präster, munkar och nunnor, eller andra erfarna så kallade själa­vårdare, och man fortsätter att söka sig dit. Bibeln, och den kristna traditionen, är en outtömlig källa till hjälp i livets olika skeden.

För en klassiskt kristen är det självklart att utgå från Bibelns skapelse­berättelse i sin etik, och när det gäller människans sexualitet är det tydligt att det sexuella samlivet hör hemma i en livslång, monogam, hetero­sexuell relation.

De första kapitlen i Bibeln berättar dock inte bara om idealet utan också om hur skapelsen går sönder och det uppstår en oöverbryggbar klyfta mellan Gud och människa. Efter syndafallet finns det inte någon människa som är felfri, hel och fullkomlig. Därför behöver varje människa Guds förlåtelse, upprättelse och förnyelse.

Detta måste man ha med sig i själa­vården, också när det gäller sexualiteten. Synden går djupare, och livet är mer komplicerat, än att en själa­vårdare ska kunna lova botemedel mot allt en människa bär på. Strategier för att ”bota” sexualitet – eller annat som människor brottas med – riskerar att göra mer skada än nytta.

Kristna tror att Gud är allsmäktig och kan göra vad som helst, men de bekänner också att den fullkomliga befrielsen kommer först vid Jesu återkomst. I väntan på den får vi leva i Guds förlåtelse och hjälpa varandra att leva i Guds vilja. En själa­vårdare bör alltså vara mycket försiktig med att utlova botemedel.

Ja herregud, jag vet inte riktigt hur man ska kommentera detta, nej så jag låter bli för man ska dock alltid respektera människors tro och övertygelse, ja så är det. Men enligt mig så är religion ren galenskap.

Daniel Ringdahl / SVD

Författare: Hirding Wall

Jag heter alltså Hirding Wall. Och jag är en etnisk svensk man på snart 53 år. Jag sköter alltså om om, jag äger och jag skriver här på bloggen: Sverige & Brott. Välkomna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: